Fossila bränslen

Förbränning av fossila bränslen frigör koldioxid som tidigare varit bunden i marken i miljontals år. Detta ökar koldioxidhalten i atmosfären och driver på klimatförändringar. Sedan industrialiseringen började på 1800-talet har användningen av fossila bränslen såsom kol, olja och naturgas vuxit kraftigt för att täcka behovet av energi inom industrier, transporter och bostäder.

Den ökade användningen av fossila bränslen har ett tydligt samband med den stigande koldioxidhalten i atmosfären. Att minska dessa utsläpp är avgörande för att begränsa klimatförändringarna, men för att backa dem behöver de historiska utsläppen dessutom åter fångas in och lagras i marken .

Klimatförändringar

Koldioxidutsläpp från fossila bränslen bidrar till växthuseffekten och orsakar global uppvärmning med omfattande konsekvenser för miljön, samhällen och ekonomier. Konsekvenserna syns i stigande havsnivåer, extrema väderhändelser och hotade ekosystem, vilket i sin tur påverkar människors livsvillkor.

Klimatfrågan har hög prioritet globalt, men det finns utmaningar i att enas om kraftfulla åtgärder som alla länder är beredda att genomföra.

Klimatmål

För att bromsa klimatförändringarna krävs globalt samarbete för att minska koldioxidutsläppen och sänka koldioxidhalten i atmosfären. Parisavtalet, som trädde i kraft 2016, är det hittills starkaste globala klimatavtalet och syftar till att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader över förindustriell nivå. Trots detta krävs en ökad ambitionsnivå för att nå målen. Med nuvarande takt riskerar vi att nå en uppvärmning på 2,4–2,6 grader till år 2100, vilket skulle få allvarliga konsekvenser för klimatet.

Utmaningen ligger i att balansera ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp, särskilt då många länder fortfarande är beroende av fossila bränslen. Rika länder har historiskt släppt ut mer växthusgaser, medan utvecklingsländer ofta har ett större beroende av fossila bränslen för att skapa tillväxt. Samtidigt är många länder som utvinner fossila bränslen motvilliga till att ställa om på grund av de ekonomiska intäkter dessa bränslen genererar.

Infångning av koldioxid

För att begränsa klimatförändringarna behöver vi minska koldioxidutsläppen och aktivt fånga in den koldioxid som redan finns i atmosfären. Kolinfångning har därför blivit en viktig strategi för att motverka den snabbt stigande koldioxidhalten i atmosfären.

Tekniska lösningar såsom CCS (Carbon Capture and Storage) fångar upp koldioxid från förbränning av fossila bränslen i kraftverk och industrianläggningar och lagrar den under jord. Bio-CCS (Bioenergy with Carbon Capture and Storage), bygger på samma principer men då biobränslet som förbränns innehåller koldioxid som samlats upp genom fotosyntesen, produceras istället energi med ett negativt koldioxidutsläpp.

En tredje lösning är så kallade ”koldioxidsugar”, som fångar in koldioxid direkt ur luften. Tekniken kallas DACCS (Direct Air Carbon Capture and Storage) men är energiintensiv då det krävs stora mängder energi för att samla in, separera och komprimera koldioxiden.

Trots fördelarna är dessa lösningar ofta direkt eller indirekt beroende av fossila bränslen, då själva CCS-tekniken kräver mycket energi. En mer hållbar strategi är naturbaserade metoder som utnyttjar fotosyntesen, där växter naturligt binder koldioxid från atmosfären och omvandlar den till organiskt material. Genom exempelvis mullbildande odlingsmetoder, skogsplantering, återställande av våtmarker, betesmarker och andra ekosystem kan koldioxid bindas i växter och rötter för att därefter lagras långsiktigt i marken, en process där energibehovet helt täcks av solljuset.